måndag 8 december 2008

Bankernas nya affärsidé: ocker!

Gapet mellan reporäntan och bankernas utlåningsränta bara ökar.

Senast beslutade Riksbanken att sänka reporäntan till 2,00%, nära en halvering av den tidigare reporäntan på 3,75%. Då jag med stigande missnöje har sett hur bankerna släpar efter med att anpassa utlåningsräntan till reporäntan så beslutade jag mig för att maila till min bank Nordea för att markera mitt missnöje och fråga om de tänkt sänka utlåningsräntan och med hur mycket.

Svaret är att Nordea idag sänker den rörliga utlåningräntan med 1,27 procentenheter till 3,90%. Detta innebär alltså att Nordea ytterligare ökar gapet mellan reporäntan och sin utlåningsränta. Nordea ökar ytterligare sin vinstmarginal. I praktiken kommer Nordea att ha dubbelt så hög rörlig utlåningsränta (3,90%) jämfört med reporäntan (2,00%).

Om Nordea tror att detta inte påverkar mitt förtroende för dem som bank, så är de galna. De, och alla andra banker som beter sig på detta sätt, bör sänka räntan ytterligare och det snabbt. En utlåningsränta som håller en nivå som dubblar reporäntan är banne mig inte rimligt och rent upprörande.

Riksbanken tar sitt ansvar och försöker stimulera ekonomin. Men vad gör bankerna? De bromsar och ökar istället sina vinstmarginaler. Det ser särdeles illa ut när dagens finanskris till stor del beror på att kreditinstitut tagit alldeles för stora risker med sina kunders pengar. Det är ju faktiskt så, även om bankerna inte verkar vara fullt medvetna om det, att kapitalet som banken innehar inte är bankens egna pengar. De disponerar sina kunders pengar, och kunderna förväntar sig att det sker på bästa sätt.


För övrigt kan man läsa följande om ocker i Brottsbalken 9:5, 2 st:

"För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen."

Tråkigt nog kan man inte använda brottsbalken mot företag, men några polisanmälningar skulle kanske kunna ge bankerna det som behövs för att vakna upp och känna kaffedoften.

torsdag 4 december 2008

Alliansens svikna vallöften



Jag har aldrig tidigare berörts så mycket av politik som jag gjort under den här mandatperioden. Trots att inte ens röstade blått så har jag verkligen känt mig sviken av våra folkvalda representante

Det är inte bara sakfrågorna som har berört mig. Upprörande är också sättet som debatten har förts på och hur makthavarna har använt vilseledande, härskartekniker, lögn och inskränkthet som vapen i kampen för att stifta lagar som inte är till för folket som har valt dem.

Det här är mitt slag tillbaka.

Jag ska gå igenom några punkter av alliansens valmanifest, som jag hittade på DN. Vad lovade alliansen egentligen inför valet år 2006? Jag kommer presentera några av alliansens huvudrubriker ur manifestet, ibland med valda delar av tillhörande text. Därefter kommer mina kommentarer. Texten från valmanifestet är i blått inom citationstecken. Min text är svart.


"Återupprätta rättssamhället och öka tryggheten

Människor har rätt att känna trygghet i vardagen. "

Alliansen anser alltså att vetskapen att FRA lyssnar på alla gör att människor får en känsla av trygghet i vardagen. Angående IPRED-förslaget så går det inte ens att försöka vara rolig. I juridik är det skillnad på straffprocess och civilprocess och förfarandet i IPRED-lagen faller under civilprocessen.
Rättssäkerheten har inte alls värnats på samma sätt i civilprocessen som i straffprocessen.

Straffprocess behandlar rättegångar mellan det allmänna och individer. Den har ett förfarande med en allmän åklagare, försvarare för den anklagade på det allmännas bekostnad och bestämmelser som avser att skydda alla inblandades rättigheter och integritet.

Civilprocessen behandlar processer mellan juridiska personer (=företag och individer) och saknar många av de skyddbestämmelser som straffprocessen har. Parterna i en civilprocess förväntas ta tillvara på sina egna intressen. Detta blir naturligtvis väldigt skevt om ena parten är Universal och andra parten är en privatperson som måste hyra en advokat på egen hand eller med hjälp av rättskyddet i sin hemförsäkring.

Och ovanstående är under förutsättning att ärendet ens tar sig till domstol. IPRED ger upphovsrättinnehavarna (vilket i övervägande del innebär bolagen, inte artisterna) rätt först skicka kravbrev till abonnenterna bakom de IP-nummer som det fildelas ifrån. Som dessa kravbrev har sett ut i andra länder, där direktivet redan vunnit laga kraft, kan abonnenten välja mellan att betala halva beloppet i kravbrevet eller gå till domstol.

Här är det verkligen tal om rättsosäkerhet! Beloppet i kravbrevet bestäms ensidigt av bolaget. Den som får kravbrevet har att välja mellan att betala hälften av beloppet, eller gå till domstol för att där möta bolagets toppadvokater och riskera att betala hela beloppet plus alla parters kostnader plus kostnaderna för att publicera domen i avskräckande syfte för andra fildelare. Hur många väljer att bara betala istället för att riskera att förlora mångdubbelt mer för att ens få chansen att få sin sak prövad i domstol?

Så här vill alltså Alliansen "återuppta rättssamhället och öka tryggheten."


"Värna det öppna samhället

Ett fritt och öppet meningsutbyte, och respekt för den enskildes integritet är grundläggande värden i en demokrati."

Skrattet stockar sig i halsen. Alliansen har gång på gång visat sig helt oemottagliga för signaler. I strid med önskemålen från en hel journalistkår, samtliga partiers ungdomsförbund, en bloggfeber utan motstycke och 60% av Sveriges befolkning genomförde Alliansen FRA-lagen. Partipiskan ven för att tysta motståndarna inom Alliansen, avvikande åsikter tolererades inte.

När protesterna mot IPRED lagen når liknande nivåer säger justitieminister Beatrice Ask avfärdande: "
Det finns ju en liten grupp som är oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid." Som en parallell så har en grupp på facebook vid namnet Stoppa IPRED över 50.000 medlemmar, fler än Moderaterna. För övrigt ställer åtminstone jag mig frågan: Men dom som vill ha IPRED då, hur många är dom egentligen?

"Ett fritt och öppet meningsutbyte", för att använda Alliansens ord från manifestet.

Att både FRA-lagen och IPRED innebär kränkningar i den enskildes integritet är klart utrett. Kränkningarna och integritetsinskränkningarna är dessutom enligt kritikerna inte proportionerliga mot lagarnas syften. Dessa lagar är hur som helst inte representativa för en liberal politik eller ideologi. Men så här visar Alliansen sin "
respekt för den enskildes integritet".


"Vitalisera demokratin

En vitaliserad demokrati förutsätter att makten utgår från människor och att varje
medborgare får ett avgörande inflytande över beslut som rör den egna vardagen. De beslut som fattas gemensamt måste respektera den enskildes fri och rättigheter. Ett förstärkt förtroende för de demokratiska institutionerna förutsätter att makten utövas på ett oväldigt sätt."

Ja, förtroendet för demokratin har lidit svårt, åtminstone för mig, under Alliansens styre. Om jag hade sett den minsta gnutta humor i ovanstående stycke så hade jag sagt att det var ironiskt. Nu känns det bara hånfullt. Jag läser stycket om och om igen.

Det är absurt att veta att det är samma Allians som har skrivit detta stycke som utövar en makt som är så kompromisslös, hänsynslös,
inskränkt, respektlös, odiskutabel och så inskränkande för så många, helt utan förmåga att kunna ta till sig kritik eller se saker från en annan synvinkel.

Det borde vara straffbart för politiker att bryta vallöften och att så totalt vända ryggen åt den politik som man går till val på. Om en regering slutar lyssna på folket under mandatperioden så är demokratin död, förutom en enda dag var fjärde år. Men om de dessutom bryter sina vallöften, då är demokratin död på riktigt.


UPPDATERING:

Nu, 2010 är det dags för val igen och jag läser en artikel i SvD om Alliansens nya valmanifest. Reinfeltd slår sig för bröstet och säger att "Vi lovar inte mer än vi kan hålla." 

Under föregående valperiod sålde Alliansen ut sin egen liberala ideologi på ett sätt som till dags dato måste sakna motstycke inom svensk politik. De gick dessutom tvärt emot de löften som ge gick till val på, enligt deras eget valmanifest från 2006. 

Varför tror de att vi ska tro dem den här gången?